Det känns som att den här bloggen på många sätt har spelat ut sin roll.
Tanken bakom bloggen var att skriva om min resa efter min svåra ryggskada i april förra året.
Det har varit en lång resa, en resa som antagligen inte är över. Men den akuta fasen och även semi-akuta fasen är över, och därmed känns det som att den här bloggen spelat ut sin roll.
Jag har inte skrivit på slutet eftersom inget nytt har hänt i form av min rygg.
Jag har haft en lång period av status quo.
Därmed inte sagt att mitt liv inte varit händelsefattigt. Tvärtom. Det har hänt massor med saker.
Jag vågar säga att jag är “lycklig” för första gången på flera år.
Jag har tagit mig ut ur tabletträsket, och metadonet är utsatt sen drygt två veckor tillbaka.
Och min rygg är ganska okej. Jag har nog blivit så bra som jag kan bli.
Bloggen kommer att finnas kvar som ett dokument om ett år som inte varit som något annat jag upplevt.
På gott och ont, så klart.
Så i princip kan man säga att jag mår bra.
Därför är det dags att sätta punkt här.
Hejdå alla.
